Då jag för över en månad sen blev klar med föräldrautildningen och nu läst klart boken om samma ämne...
"Fem gånger mer kärlek" av Martin Foster
kan jag nu yttra mig ett och annat om boken och dess innehåll...
Boken är mycket lättläst och skriven på ett faktaintresserande sätt...
Den är uppdelad i berättelser mellan barn och förälder som man kanske känner igen sig i...
Sedan är det grundläggande fakta och lösningar på "problemet"
och sedan påvisad forskning kring området...
Efter det kommer olika övninga man kan göra...
Jag har tagit stor nytta av denna bok och kommer återkomma till den
många gånger i mitt arbete med mina barn...
att få en mer lugn och harmonisk familjesituation här hemma
och kunna bygga upp barnens självförtroende och självkänsla....
Det är en självklarhet för mig men när jag kände att jag fastnat så sökte jag hjälpen...
Grunden till allt tjafs, bråk och lögner är umgänge och uppmärksamhet...
Barn gör mer av de de får uppmärksamhet för...
Man ska alltså som vuxen uppmuntra och uppmärksamma det bra om det är det
man vill att sina barn ska vara....
Inte alltid lätt att ignorera en gnällig och tjatig unge men man måste stå ut...efter ett tag märker barnet att man inte ger efter och slutar... men man får absolut inte glömma att se och uppmärksamma barnet när det gör bra saker....det är det viktigaste....
Jag tycker att jag uppmärksammat och sett mina barn tidigare men jag har också gett dem dubbla budskap ibland...gett uppmärksamhet på fel saker och tjatat lite mycket på dem...
Jag har gjort mycket med barnen men inte alltid att jag visat tydligt hur jag velat att de ska vara då jag inte berömt dem när de gjort nått bra...inte uppmärksammat deras beteende positivt...
Nu är det ju så att jag har ansvar för hur mina barn är när det är med mig...
Det är aldrig ett barns fel...det är alltid den vuxne som sätter gränserna...
samma sak är det i klassrumet...det är läraren som styr hur eleverna uppför sig där...
(beror ju självfallet på hur gamla barnen är)
Med det sagt så är det inte barnen jag ska ändra på utan mitt sätt att uppmärksamma barnen...
Jag måste ändras...
Barn ser upp till oss föräldrar och härmar mycket av det vi gör...
Skriker vi och tjatar mycket kommer det trolige att bli så för dem också...
Ser de oss ljuga och kommer undan med det positivt kommer det att göra lika så...
Och får de dessutom positiv uppmärksamheten av hos vuxn när de ljuger kommer de med all sannorlikhet att fortsätta med det...
Jag hade hamnat i tjatfällen där jag sa till mina barn samma sak om och om igen...
Mycket nej, nej, nej, blev det också...
Jag kan nu när jag fått hjälp med hur jag ska tänka och hur jag ska vara,
säga att jag kommit långt med barnen...
de lyssnar på ett annat sätt och de gör som de blir tillsagda...
Jag behöver inte alltid säga till dem utan de gör saker självmant nu och då blir det mycket uppmärksamhet...positiv sådan...