Tid...
Kategori: Dagbok
Då var det över...
Många nätter och dagar av gråt och fler lär det bli..
♥ och jag är inte längre ihop.... om vi äns varit det från hans sida...?
Jag älskar honom men eftersom han inte kan känna samma för mig efter så lång tid och att jag är så ledsen var det inte lönt att fortsätta...
Det jag inte förstår är varför han hållt mig på halster så länge?
Varför han inte släppte in mig i sitt liv...?
Han har inte planerat in mig och gett det hela en ärlig chans...hur mycket han än säger att han har...
Men en del var väl mitt fel också....jag lät honom aldrig sakna mig och jag planerade in mig innan han hann att fråga....vi sågs varje helg i stortsätt...längsta uppehållet var nog 14 dagar och det skedde en gång...
Men han är själv i veckorna...OK han har sitt jobb och han har sina hundar....
Vad han sen gör på dagarna vet jag inte för han släppte aldrig in mig...
Om man vill nått med någon så saknar men den så fort man är ifrån varnadra...
Jag saknade honom bara jag satt mig i bilen och åkte utanför hans tomt när jag åkte hem....
Och han vilselett mig...han har visserligen sagt att han inte är lika långt fram som mig och känner inte på samma sätt som mig, men han har också sagt att han vill..
Sättet han har tagit i mig och hur han kysst mig har fått mig att känna att han älskar mig...
För mig är kroppsspråk mer än ord....
Att jag på midsommar blev presenterad som han tjej gjorde mig glad och när jag sedan frågade dagen efter om så var fallet så fick jag samma svar....jag är ju hans tjej...
Mina tankar då...vi är ihop...
Då trodde jag att lite hade släppt...
Jag tror att han är rädd för att bli fast...att känna sig inlåst som han tydligen gjort med sitt ex...
Och det är ju inte rätt det heller...
Men man måste våga och satts lite för att vinna...
Jag kan ta att han kommer och går lite som han vill...men det är när och om vi bor ihop....
Att han har sin jakt som tar mycket tid vet jag och det är ju en del av honom och det är ju honom jag vill ha...
och att han inte tar något ansvar för uppfostran vad gäller mina barn...
Men nu är det ju över och kommer aldrig att ske....
Och jag är så ledsen att jag känner så som jag känner....och jag tror inte jag kommer komma över honom...
Jag kommer inte orka gå vidare och hitta HAN... enligt mig har jag redan hittat, men en som inte är redo riktigt ännu att våga släppa in någon....
Jag får helt enkelt vänta och se vad som sker...
Tiden läker alla sår...och jag har snart ingen plats för nya sår...
Har bett ♥ att funder på om det verkligen mig han vill ha och i så fall redo att ta tag i det och allt vad det innebär...
Jag ställer en del krav om vi ska försöka igen...
Han ska nu få sakna mig.... hoppas att det hjälper för jag har ALDRIG känt så starkt för någon annan någonsin...
Just nu känner jag mig så ensam....
♥ jag älskar dig!!!
" I världen är du bara någon,
Men för någon är du hela världen"
Du var hela mig värld och jag hade inget innan jag träffade dig...
Nu har jag inget igen...
